Det har runnit en hel del vatten under broarna sedan vi bloggade sists. För tre veckor sedan ringde man från en Svensk kommun och undrade om vi var intresserade av att ta emot en knappt två månader gammal baby. Mycket hann fara genom våra huvuden. Vi har svårt att få egna barn och hade tänkt göra en ny provrörsbefruktning under våren. Beslutet var inte så svårt att fatta även om det naturligtvis innebär en "risk" då man inte känner till bakgrunden. Men så är det med allt här i livet.
När beslutet väl var fattat, så gick det undan. På skärtorsdagen var vi förbi hos jourfamiljen och fick träffa det lilla flickebarnet och våra hjärtan smälte för denna söta lilla varelse som skulle bli en del av vår familj. En fjällresa var planerad sedan långt tidigare och vi berättade för barnen att Marie skulle stanna hemma och få ha en "BB" vecka när vi åkte skidor i fjällen.
Jag tog ungarna och drog upp till Tärnaby på långfredagen och hade en härlig vecka tillsammans med min sida av familjen. Bella och Lina trivdes med kusinerna. Bella lärde sig snabbt att åka skidor och njöt av snön och högre o högre hastigheter. Lite orolig var man ju i början när man såg hur vingligt det gick, men mot slutet av veckan var hon en riktigt duktig nybörjare på skidor. Hon hängde med i alla backar.
Pappa min köpte en skoter tidigare i vintras och hade släpat med sig den till stugan. Den gav nya möjligheter att ta sig runt i fjällvärlden snabbare än vad vi tidigare kunna (då det endast varit längdskidor som funkat som färdmedel). Lina och jag tog oss upp på fjället och körde några rundor (totalt ca 10 mil på två dagar). Vi hade fantastiskt väder och fantastisk utsikt när vi åkte upp till Sytertopparna och ner till Hemavan - Tärnaby och sedan tillbaka till stugan.
I fjällen får vi var sin matdag och jag tillsammans med Moster Lina (som följde med trots att systern blev hemma med den "nyfödda") lagade vi en tacopaj i början av vår vistelse. Maries blogg hjälpte oss med receptet. Sista dagen lagade jag en fisksoppa som jag minns att min syster Therese lärde mig för många många år sedan. Utan skrivet recept och enbart känsla/minnet lyckades jag trolla fram en underbart god fisksoppa som jag beskriver här (utan proportioner - jag kokade åt 17 personer).
Fräs upp purjolök i smör (ganska mycket) och häll i vetemjöl och rör om till en halvkladdig deg. Häll sedan på vatten och buljong (fisk). Låt koka upp och häll i lite färsk skivad tomat, lite ris och koka en stund till tomaterna är sönderkokta och riset börjar bli färdigt. Häll därefter i fisk och grädde. Precis före servering kan man ev. hälla i räkor för att lyxa till det. Till detta serverades nybakat bröd, men det var från en sån där "tillsätt bara vatten" påse... (det blev gott det också).
Efter en härlig vecka till fjälls och många samtal hem till Marie för att kolla läget bar det av hemåt igen. Vi kom igår (lördag den 29:e) och fick träffa lilla Matilda. Hon sover, äter och skrattar. När hon blir hungrig börjar hon skrika utan hejd, tills man ger henne flaskan. Det slår över på en sekund (från nöjd till hungrig alltså) och då blir det bråttom :O)
Hon är underbar och gör inte mycket väsen av sig. sover mest och skrattar och är glad när hon är vaken! Simple as that.
Jo, en bild till. En stolt pappa kunde betrakta sin 4-åriga dotter lära sig spela UNO utan någon hjälp av mig. Helt plötsligt satt hon där och spelade UNO med sina kusiner som om hon aldrig gjort annat. Hon la rätt siffror och bytte färger och nitade kusiner med dra +4 och +2, vände håll och stoppade, visste när man skulle säga UNO och vann ett antal gånger! Vad ska det bli av den där måntro?
Ett nytt liv har börjat (igen)!
//Marcus
