The Real Group

Det är torsdag eftermiddag, och jag har haft en intensiv vecka på jobbet med leverantörsbesök och möten, möten, möten. För någon månad sedan såg jag en annons från kulturhuset i Järna att The Real Group skulle komma och hålla koncert. Pratade med Marie och tyckte att det vore ju kul om vi kunde gå på den. Men hon var inte intresserad, tyckte det var för dyrt.

Såg annonsen igen i början av veckan och tänkte att man borde ju ta och köpa två biljetter och tvinga med frugan eftersom det garanterat skulle bli bra. Men som inledningsorden i denna blogg indikerar så var den tanken lika flyktig som aceton.

Kvällen var inbokad med möten i kyrkan, först en intervju inbokad med min sekreterare och därefter församlingsråd med alla ledare i församlingen och därefter ett inbokat hembesök hos församlingsmedlem. Blev lite sen från jobbet och ringde min sekreterare och sa att jag skulle komma till kapellet några minuter sent. Han var också på väg och var lite sen, så det gjorde ju inget.

Väl på parkeringen sitter jag kvar i bilen och fipplar med min iPhone när Marie dyker upp med Bella (som ska på aktivitet, men lite väl tidigt). Marie är uppklädd och ser hur glad ut som helst, så jag tänker: "Nu har hon bokat in något trevligt som hon ska på, förmodligen med någon tjejkompis".

Bella flinar också - Snabbt får jag veta att jag inte ska ha någon intervju, möte och besök utan att Marie och jag ska äta en bit mat på LaCantina och sedan gå på koncert - The Real Group! Marie har ordnat allt så att min rådgivare tar hand om mötet. Samtalet som min sekreterar bett om var bara ett sätt att få mig från jobbet i tid. Marie berättade sedan att hon redan köpt biljetterna när jag frågade första gången. Det var inte meningen att jag skulle se den där annonsen och det blev lite jobbigt när jag frågade. Så på sätt o vis är det tur att man har ett jobb som distraherar en från att köpa dubbla uppsättningar biljetter, för då hade det blivit dyrt!

Vad kan man säga om koncerten då? Har ni möjlighet att gå vid nästa tillfälle så gör det! En oförglömlig kväll. Dom bjöd verkligen på sig själva. Gruppen firar 25 års jubileum och har nyligen släppt en skiva som heter The Real Album. Det mesta är nytt material väl värt att avnjutas live, eller på stereon! Fick med oss ett signerat album hem - kanske blir värt mycket när jag går i pension ;O)

Tusen tack frugan!

//Marcus

Födelsedag

Fick en pastamaskin i födelsedagspresent! Det blev därför Italienskt tema på middagen den 13:e september. Höjdpunkten var att få veva fram bandspagetti gjort på durumvete, äggula, vatten och lite salt. Det blev fler höjdpunkter. Äta såklart! Godare och färskare spagetti är svår att hitta, i alla fall i Sverige.

Här vevas det för fullt! Först ska den kavlas ut och sedan tunnas ut ytterligare med hjälp av maskinen innan man skär upp den i band. Det finns två lägen på denna. Spagetti och bandspagetti. Därefter läggs allt ner i kokande vatten. Eftersom det går fort, får man samla upp alla pasta hängdes på duk över stolsryggar innan det doppas ner i det kokande vattnet.


Middagstallriken avnjöts med pastan, en god tomatsås, sallader, oliver och italiensk salami


Hur gammal blev man då? Jag trodde det var 39 - slutade räkna för några år sedan. Det visade sig att jag fyllde 38! Ett bonusår med andra år. Inte så dumt när man börjar närma sig utförsbacken:O) Tack för all uppvaktning denna dag - middagsgäster som dök upp i hemlighet och mailboxen som svämmade över med många gratulerande FaceBookinlägg (en ny erfarenhet)!

//Marcus

En skolklassiker

När jag gick i skolan fanns det en absolut favorit på matsalens meny - potatisbullar med lingon! Massproducerade, ungsvärmda potatisbullar lastades upp på plasttallriken och avnjöts med ett stort glas röd mjölk - den blå var alldeles för blaskig.

När vi åkte förbi affären för att handla såg jag en påse ligga i frysdisken och jag tvekade inte en sekund. Har nog inte ätit dom där rackarna sedan jag gick i grundskolan. Väl hemma stekte vi upp dom och la upp fint på tallrik med skurna päron. För barnen var det premiär.


Alla tömde sina fat och dom smakade (nästan) som dom skulle. Kanske skulle ha värmt dom i ugnen... men supergott!

//Marcus

Grass Widower

Marie kastade ut en krok för en tid sedan om en Londonresa. Igårkväll ringde hon från Mariott London West Indian Quay och var så nöjd så nöjd. Sängen hade 6 st kuddar! Tillsammans med svägerskan ska dom nu gå loss på London och försätta mig och svågern i konkurs. Det blev därför en burk ravioli till middag igårkväll när jag kom hem från jobbet - men det är hon värd!

Någon som vet varför det heter gräsänkling???

//Marcus