Jag är en 34-årig mattokig, lyckligt gift 2-barnsmamma. Jag har tur som är hemma med mina barn och kan tillbringa en del tid vid spisen.
Inte fastkedjad, men aldrig långt borta.

tisdag 26 maj 2009

Bröllop igen!


Partaj igen!

Denna gången är det goda vänner som slår sina påsar ihop. Andreas och Rebecca gifte sig under lördagen i templet i Väster Haninge. Senare på eftermiddagen var det fest på gården ute i Viksberg. Det bjöds på god mat, tal och underhållning.

Västkustskinka, sparris och soltorkade tomater på bröd
Ryggbiff med steklök, sallad, potatisterrin och chipotlebearnaisMangosorbet med bär

Vi börjar bli lite bortskämda med finmat efter Samuel och Malenas bröllopsfest och våran Italienresa. Det kanske är ofint att ta kort på maten på en bröllopsfest, men när det är fin mat på en tallrik så kommer fotoreflexen igång.


Bröllopstårtan hade Rebecca styrt över in i minsta detalj (fantastiskt vacker och god), så när svärfar höll tal nämnde han att bagaren inte haft en chans, så "hur ska det då gå för dig Andreas?". Det var en mycket trevlig och lyckad fest!

På söndagen var hela familjen Höglund i trakterna och då bjöd Marie på söndagsmiddag. Det blev friterad kyckling, fransk böngratäng och potatismos. På morgonen hade hon bakat bröd som avnjöts med honungssmör till middagen.


Allt som allt var vi 14 personer vilket förklara berget av mos som Marie vispat ihop. Kyckling har vi friterat i tidigare blogg och den "Fancy French Beans" som vi åt till finner ni recept på här.

//Marcus

lördag 23 maj 2009

Aktivitet med jobbet


Ibland får man överraskningar i livet som lämnar ett leende på läpparna när man sover. I onsdags hade chefen bjudit ut oss på en aktivitet med ledningsgruppen utan att säga vad det var. Spontant blir man lite skeptisk eftersom tiderna är hårda och inga extravaganser tillåts som påverkar kassaflödet på jobbet. Men jag tänkte att om jag inte åker med, missar jag kanske något.

Vi åt en bit mat ute i Kungens Kurva där vi samlades och fick lite kryptiska instruktioner att vi skulle ta oss en bit längre bort efter maten. Naturligtvis blev det lite frågestund innan avslöjandet kom. 

Vi skulle ha instruktörer, det kostade inga pengar, vi skulle prestera, men inte tänka och det var inte fysiskt, det var inte go-cart, vi skulle både vara inne och ute var några av svaren vi fick på våra frågor.

Till slut frågade någon igen om det var fyra hjul inblandade och det var det varpå vederbörande frågade om det var Tyska hjul och det var det också. Inte långt ifrån Kungens Kurva ligger Porsche. Vi skulle dit och få ett studiebesök på säljhallen och verkstaden för att därefter få provköra ett antal bilar av senaste modell! Alla hade fåniga små leenden som satt i ett bra tag medan allt så sakta sjönk in vad vi skulle få pyssla med under kvällens gång.

Första delen var riktigt spännande att få höra säljarnas dimensioner gällande bilarna, tillverkaren och kunderna (vilka typer köper porsche...) och därefter får gå ut i verkstan och titta på motorer (även lyssna). Det blev en hel del diskussioner kring tekniklösningar på gasväxlingssidan som vi själva jobbar med.


Utanför stod 6 stycken bilar uppradade. Cayman S, Boxster S, 911 (tror jag) med manuell låda och Cayenne Diesel + två Cayenner till som säljarna körde. Vi tog en slinga bort till Viksberg och tillbaka via Salem och Rönninge. Vi gjorde stopp längs vägen för att byta förare och bilar så alla fick prova på. Instruktionen var att vi skulle köra lagligt, inte köra om, men gärna öka på avståndet och gasa, vilket vi gjorde. En fantastisk känsla att få varva upp en Porsche i 8000 varv innan PDK lådan växlade upp. Vilket drag! För den mat OCH teknikintresserade finns en spännande länk att titta på här.

Jag har som princip att aldrig köpa nya bilar och så lär det nog förbli. Men när jag satte mig i min Opel Corsa från 1991 så var det inte riktigt samma grej längre. Dagen därpå var vi lediga så Opel Calibran som stått uppallrad skruvades ihop, men den är också från 1991 och ungefär lika rostig som Corsan (fast har i a f 150 hk under huven). Igår körde vi hela familjen i VW Passaten från 1994 (som sporadiskt bara tvärdör för att starta efter någon minut igen) och hade svårt att hålla jämnt med Svärföräldrarna i sin Saab 9-3. Dessa tre bilar tillsammans utgör ca 6-7% av värdet på en relativt ny begagnad Porsche...   Det lär nog dröja ett bra tag innan jag ev. gasar en Porsche igen. Ingen som har en Porsche som bara står och skräpar?

torsdag 21 maj 2009

Toscana - Italien

Vi kom hem för knappt en vecka sedan från Italien och har haft en finfin vecka i det vackra Toscana. Vi landade i Pisa med RyanAir och mötte vår hyresvärd som körde oss till biluthyrningen en bit bort (kom före alla andra bilhyrare). Sedan följde vi honom till en by ca 40 minuter från Pisa som heter Chianni. Denna lilla by ligger på en bergssluttning och huset var ett rustikt Italienskt 1700-tals hus med en 4-rumslägenhet på översta våningen - nyrenoverad och fräsch.


Vi installerade oss och fick en hel del matnyttig information av Antonio innan han lämnade oss för hemfärd till Pisa (!). För att nämna lite mer om vår hyresvärd så dök han upp mitt i veckan med ett stort fat fyllt med bakelser och undrade om vi var tillfreds med vår vistelse och om det fanns något han kunde göra för oss. Han var verkligen mån om att vi skulle ha det bra och att om det dök upp några problem så var det bara att ringa! Snacka om service minded! Nu hade han spenderat 160 minuter i bilen bara för vår skull. Vi kan därför varmt rekomendera denna trevliga lägenhet för den som vill bo bra och billigt i Toscana. Antonio hade även varit så omtänksam att han ställt fram en korg med pasta, tomatsås, lite kakor och en flaska vin.

Nästföljande dag var söndag - så vi lyckades ta oss till kyrkan i Pisa och träffa Italienska medlemmar. Vi såg naturligtvis det lutande tornet och senare på kvällen när vi var hemma och hade införskaffat en hel del förnödenheter på Carrefour så lagade vi till en Pasta Carbonara som var riktigt god!


Bara pastan i sig var en upplevelse. Marie fick till den riktigt fint al dente och carbonarasåsen bestod av stekt bacon, grädde, riven pecorino (ost från trakten), äggula, peppar nervarvat i pastan. Som sidotillbehör stekte vi upp zuchini med lite vitlök.

Under veckan reste vi runt till en rad olika platser. Vi var i Volterra och fick se alabasterstatyer i alla dess former. Vackra gamla byggnader och kyrkor, vindlande gator och gränder, intressanta museer, spännande butiker, cafeer och restauranger. San Gimgiano, Siena, Lucca, Florence, Livorno, Cescina, Lari, Terricciola och en rad småstäder som susade förbi ute på de vindlande landsbygdsvägarna. Inte långt från Chianni föddes Andrea Boccelli. Som kuriosa kan tilläggas att hans familj säljer traktorer och utrustning till bönder. Dessutom hette en restaurang oxå Boccelli.

Maten kommer jag nu fokusera på lite närmare. Vi hade en hel del spännande matuppleveelser under vår resa. Dels var det ett konststycke att gå på restaurang samtidigt som Matilda skulle sova, men vi lyckades dom flesta gångerna. Vi tog helt enkelt med henne, sovandes i barnvagnen. Det fanns flera spännande restauranger i Chianni där vi provade "riktiga" pizzor, åt vildsvinsstuvningar, möra köttbitar, antipasti bestående av salami, parmaskinkor, ost, bruchetta mm.

Frukost hemma i lägenheten bestod av nybakat bröd från närliggande bageri. Ost (Pecorino i olika mognadsfaser), salami, skinka, juice, yoghurt och frukt. Riktigt gott! Enda nackdelen med brödet (för Maries del) var att man fick ont i gommen efter ett tags tuggande.


Pasta med köttfärsås på ett turisthak i Volterra - gott, men ett turisthak som sagt. Vi försökte därefter undvika tursithaken då dessa kändes så "opersonliga".


Lunch hemma med buffelmozarella och tomater. En god sallad med dressing till!


Längst ner i backen - eller "uppfarten" till Chianni fanns en restaurang som Antonio rekommenderade. Dom lagade mat ur det Toscanska köket och gjorde det gott och billigt. Hare och plommon i en härlig kryddblandning syns på bilden ovan.


Lunchbuffe i Lucca. För en 100-ing var fick vi äta så mycket vi ville från ett väl tilltaget bord med diverse kalla och varma rätter. Lucca var vår favoritstad, väl värd ett besök. Staden är omgiven av en mur som många cyklar eller promenerar på.


Det växer nämligen stora lummiga träd uppe på den breda ringmuren som bildar en allé. Denna skydda mot solen och blir en härlig upphöjd cirkel runt den gamla staden som är hyffsat befriad från biltrafik.


Grönsakssoppa som inte var av denna värld. Toscanasoppa var namnet och innehöll vita bönor, vitkål, lök, potatis och diverse andra grönsaker.


Marie åt vid ett tillfälle en ljuvlig risotto med sparris och ost uppe på som sakta smälte under måltidens gång.


På hotellet i Chianni åt vi sista kvällen en av de bästa middagarna under våran resa. Som Secondi åt jag spädgris grillad på spett. Det var som att skära genom smör på denna fantastiska köttbit som var helt överkomlig prismässigt. Hade förmodligen kostat det dubbla i Sverige!


Marie slog på stort och tog en mör fin kalvfilé med äkta tryffel uppe på. Tryffel kan vi väl säga smakar inte särskilt mycket, men nu har vi provat på denna delikatess som grävs fram ur jorden. Vi blev alldeles lyriska över det perfekta sätt som allt hade tillagats på. Köttet var perfekt ur alla aspekter, smak, mörhet, saftighet, serveringssätt. Hit kommer vi gärna igen!


Inget Italienbesök utan Pannacotta!


Slutligen, att ha lilla Matilda med oss var en fröjd. Ovan, på fin restaurang iförd pyamas och säng bredvid på hjul. Hon lät sig släpas runt i barnvagnen och i bilbarnstolen. Kanske hjälpte det till att hon endast kunde sitta framåtvänd i mittsätet där back och såg allt som passerade på ett nytt sätt jämfört med i bilen hemma...

Fåglarna på alla stora torg och plazor intresserade mest. Hon blev föremål för andras kameror när hon började jaga runt duvor


Om ni har planerna att besöka Toscana, så ger vi gärna tips på intressanta platser att besöka. Vi kom undan billigt då vi flög med RyanAir (4000 kr för tre ToR), Lägenheten en vecka för 3500 kr och gratis hyrbil efter flera års poängsamlande på AE kortet.

//Marcus

onsdag 6 maj 2009

One more done!


I helgen firade vi bröllop och Marie kunde inte låta bli maten den här gången heller ;O) Det var hennes syster Malena som gifte sig med sin Samuel i templet i Väster Haninge. Det var strålande solsken och en alldeles perfekt dag för ett bröllop!

Dagen började i godan ro med att jag låg och meckade med bilen och tyckte att 2,5timmar till vigseln var gott om tid och att det började närma sig tid att byta om och göra sig i ordning. Då kommer Marie upp från källaren och har konstaterat att frysen har gått sönder och står på nollsträcket. Vad gör man då med mat för flera tusen (kött från tidigare blogginlägg bl a)?!?!

Släpet slängdes på, och på 55 minuter var jag tillbaka med en ny frys från SIBA. Har aldrig kört i 140 med ett släp förut, men det gjorde jag den här gången ska jag villigt erkänna. Vi fick ner frysen och flyttade över all mat på 5 minuter (bytte om under tiden). Vi körde sedan till Väster Haninge och kom fram i tid för att vara med på vigseln.


Efter körde vi tillbaka och skulle hinna med färjan till Oaxen. Marie hade ju huvudansvaret för maten, där det mesta var färdigt sedan dagen innan, men allt skulle dukas fram med lite touch på en timma innan gästerna skulle anlända. Farfar som var med tyckte att jag körde fort...


Festen blev lyckad och maten blev god. Den bestod av potatisgratäng, rostbiff, marinerad kyckling, sallad och tinat bröd som Marie bakat (det var så vi upptäckte frysen!). Innan middagen bjöds det på plockmat och välomstdrinkar.


Nedan ser ni min tallrik efter att det plockats från buffebordet. Marie hade ännu en gång lyckats göra god mat. Hon hade en rad medhjälpare som hon bossade runt med vilket gjorde att allt hanns med också innan gästerna kom.


Efter lite underhållning och tal så var det dags för tårta och efterrätt. Det dukades upp bröllopstårta på den lilla scenen och den skars upp traditionsenligt och utan kladd. Det fanns även brownies och en god sockerkaka som Marie hade bakat dagen innan. Till detta servedas ett bål som var det godaste jag druckit (persikojuice, hallonsaft, vatten, ginger ale och hallon) vilket passade utsökt till tårtan som hade persikosmak i grädden.


Alla hann med sista färjan. Dagen därpå samlades vi hemma hos oss och åt upp resterna som blev över. Dom smakade faktiskt bättre när man i lugn och ro kunde sitta ner och avnjuta, men det brukar ju vara så med rester ( i a f till en viss tidspunkt...)

Marie, you did it again!

//Marcus

fredag 1 maj 2009

Subventioner

Intressant artikel om vad samhällets uppfostran av barn kostar.