Oxfilé

Vi diskuterade tidigare under dagen vad vi skulle äta ikväll och kom fram till att grillat kött inte vore fel. Vi plockade fram lite oxfilé ur frysen som fick tina upp. Vi la den i marinad med lite extra salt och peppar. Grillen kom aldrig igång eftersom vi var lite lata - orkade inte skrubba gallret. Istället åkte filén ner i stekpannan för att ge en fin stekyta och därefter in i ugnen med termometer som ställdes in på 63 grader.

Potatis klyftades och vi hade införskaffat nyskördade majskolvar som vi "kapade" (hade varit effektivast med en såg) med kökskniven i mindra delar. En ungsform med olja, i med potatis och majs samt salta och peppra och in på 200 grader och 20 minuter gav resultat enligt nedan bild:


Det skulle senare visa sig att majskolvarna var i en klass för sig. Dom hade en underbar mjölk / nötaktig smak som växte fram med lite smör och extra salt. Innan oxfilén åkte in i ugnen skar jag av en liten bit som fick steka färdigt i pannan för att smaka av om kryddning / marinering var ok. No doubt about it!

Skar till en tomat och basilika sallad när kött och potatis frodades i ugnen. Tomaterna var en blandning av små tomater från Skillebyholm (gula, mörkröda och röda). Basilikan växer i köksföntret.

Köttet blev perfekt och skars upp i skivor som tillsammans med potatis och majs lades upp på fat. Allt toppades med tomatsalladen och lite av stekskyn ringlades över. Ingen vid bordet klagade på maten ;O)


Efterrätten läste jag om på tåget från Stockholm i Metro igår. Det finns en restaurang i Stockholm som under 80-90 talet hade en utvald otrevlig personal och det gick inte att boka ett bord om man inte hette Mauro Scocco eller tillhörde den kulturella eliten. Restaurangen heter PA & Co.

Hur som helst beskrev dom sin råbiff och en efterrätt som heter Gino. Enligt PA's så kör man Kiwi, Banan och Jordgubbar med riven vit choklad in i en grillugn i 2-3 minuter för att chokladen skall smälta och få en gyllenbrun yta. Sedan toppar man med vaniljglass. "Tur att vi har en grillugn" tänkte jag. Det såg gott ut och lät så enkelt att jag vågade lägga ifrån mig tidningen när jag klev av.

Resultatet blev fantastiskt gott. Den vita chokladen blir som en katalysator mellan frukterna och glassen som får det att fullkomligt explodera i gommen!


Lite extra gott en fredagkväll är inte fel...

//Marcus