Jag är en 34-årig mattokig, lyckligt gift 2-barnsmamma. Jag har tur som är hemma med mina barn och kan tillbringa en del tid vid spisen.
Inte fastkedjad, men aldrig långt borta.

lördag 14 mars 2009

Kejsarens nya kläder

"Ung, frisk, deppig - en Svensk gåta" läser jag i SVD.se idag. I ingressen står det sedan:

"OROANDE. Svenska ungdomar skattar sin egen psykiska hälsa lägre än många jämnåriga européer. Idagsidan ska försöka ta reda på varför. För det är ”helt sjukt” om svenska barn och ungdomar mår allt sämre psykiskt i vårt barnvänliga land."

Sedan krafsar man på ytan vad gäller orsaker. 1985 mådde 25% psykiskt dåligt, 20 år senare är siffran uppe i 43%. Frågorna ställs till ungdomar i 40 olika länder och våra unga mår sämst...

Vad skiljer oss då från övriga världen? Vad kan vara orsaken till detta i vårt "barnvänliga land"? Vad är det vi inte vill se?

Sverige är det enda land i världen där vi avlägsnar 85% av barnen från båda föräldrarna från mellan 1-2 års ålder. Pedagogerna är bättre lämpade att uppfostra barnen än föräldrarna som ska förvärvsarbeta, för så har vi lagt ut skatterna. Subventionerad barnuppfostran av staten.

Föräldrar som vill vara hemma längre än vad staten tillåter "gör ingen nytta" och skall därför inte få del av dessa subventioner. Nu har Alliansen gått med på att kommunerna själva får välja att införa 3000 kr/månad vilket motsvarar lite mindre än hälften av vad en dagisplats kostar staten i månaden. Men det är ett fasligt klankande i media på dom som önskar nyttja detta bidrag - dom är bakåtsträvare och inte jämställda. För oftast är det kvinnan som är hemma och så kan vi ju inte ha det! Millimeterrättvisan ska in i våra hem. 50/50 drivs fram av en klick genusvetare och staten satsar pengar på trumpetforskning kopplat till genusteorier in i absurdum. Dessa pengar hade kunnat gå till lite mer valfrihet för familjer!

Är det konstigt att svenska ungdomar mår dåligt? Journalisten som "utredde varför" var inte i närheten av hur ungdomarnas första levnadsår har sett ut. Hur man än vrider och vänder på ett dagis förträfflighet för våra barn, så kommer inte en pedagog känna samma kärlek för mitt barn som jag gör. Pedagogen kommer inte ägna samma tid och uppmärksamhet som jag som förälder kan (med jämställda subventioner alt. skattelättnader). Jag är övertygad om att det finns ett samband mellan våra tidigare citerade 43 och 85%. Sambandet heter kraftigt reducerad tid för barnen med sina föräldrar.

Ett par med namnet Myrdal kom på 60-talet och sydde en vacker klädnad som svenska folket har beundrat, bedårat och prytt sig med, men nu börjar en å annan ropa och fråga varför Moder Svea travar omkring naken i frågan!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Fantastiskt välskrivet! Och ett stort huvud på spiken desutom.

Anonym sa...

Så sant, så sant som det är skrivet Men väldigt få verkar ha upptäckt att kejsaren är naken....och de få som har upptäckt det lyssnar ingen på. Högst frustrerande är vad det är.
Jag har bara så svårt att förstå denna totala glorifiering av dagis som de flesta föräldrar ägnar sig åt....Utan nåt som helst kritiskt ifrågasättande lämnar man ifrån sig sina små barn till helt främmande människor. Jag kan förvånas över denna totala tillit....själv är jag mer av den misstänksamma och ifrågasättande typen. Och ständigt frågar jag mig: VILL de inte träffa sina egna barn?? Och skattesystemets utforming, prata inte om det, man kan få huvudvärk för mindre....