Kräftskiva blev även krabbskiva

I lördags var vi ute hos några vänner på kräftskiva - många av våra vänner i församlingen var där och avnjöt dessa, i dill, kokta läckerheter. Då staten i år varit oss nådiga och givit oss skatteåterbäring istället för motsatsen, tyckte jag att vi kunde prova på färska kräftor istället för frysta. Väl i disken var jag ändå på väg att vända då jag såg priset. 339 kr/kg för Svenska kräftor. Det fick bli några i alla fall.

När jag står där och tittar ligger två ben från en kungskrabba - så jag frågar vad ett av dessa monsterben skulle kunna tänkas kosta. Ca 100 kr får jag till svar. Jag har hört talas om att dessa "Stalinkrabbor" ska vara ganska goda. Så, med skatteåterbäringen i bakhuvudet, tänker jag "varför inte". Det fick bli ett ben till kräftorna.

Hur smakade då detta kalas? Kräftorna var ett "nja" - men kungskrabban var helt fantastiskt god. Tittar man i backspegeln, skulle jag ha köpt två ben för 200 kr och skippat kräftorna och fått 3 ggr så mycket ätbart mot vad det blev för mer än det dubbla i pengar och 2 ggr så gott ungefär. Men en kräftskiva blir ju inte kräftskiva utan kräftan - så man kan ju i alla fall köpa sig en liten stackare och sörpla på.

Doppa kungskrabban i lite majonäs och gott bröd till så är smakupplevelsen fulländad!


Som sagt, fullt så läskigt som jag uttrycker det på bild var det inte. Skalet klipper man lätt upp med en sax eller en kräfttång. Mycket enklare och mer tidseffektivt än jobbet man får lägga ner på kräftstackarna. Kungskrabbor ska det dessutom krylla utav längst Norska kusten och uppe i Norra ishavet utanför Ryssland. Stalin var ju den som planterade in dessa monster som med tiden har spridit sig ända ner längst Norska kusten. Följande länk illusterar hur stora dom kan bli. Förstora bilden på denna länk.

//Marcus