Bullmamma brukar många gånger användas lite nedsättande för att beskriva hemmafruar, lite som förr i tiden ni vet. Nu för tiden ska man liksom vara stolt över att man inte är en bullmamma minsann! Fast när jag växte upp med mamma hemma blev jag såååå lycklig när jag kom hem från skolan och det luktade nybakade bullar långt utanför huset. När jag sen kom in och fick smaka bullar och mjölk var livet perfekt. Vad är felet med det? Att finnas där i vått och torrt. Plåstra om, trösta, skälla ut, hjälpa, visa, lära, baka bröd, sjunga, beundra, se till att bra mat serveras, förklara när livet inte går ihop, introducera till allt nytt och stort, samt inte minst baka bullar.
Jag är tacksam för att mina föräldrade kämpade för att mamma skulle vara hemma. Att vi fick den lugn och ro som det innebar, att mamma kunde se oss, på riktigt. Tack käraste mor och far för vår underbara barndom! Nu tar vi, era barn över och bakar bullar. Vi älskar er!
Stolt och nöjd bullmamma!
3 kommentarer:
Rykten säger att du gör en grym carbonara. Lust att dela din hemlighet?
Du är den finaste, ibland var det tufft ekonomiskt som du vet, men oj vad det var värt kämpandet :)
Puss från mor din
Tack för att du är du Marie och för att du är en fantastisk "bullmamma"
Kram
Skicka en kommentar