One more done!

I helgen firade vi bröllop och Marie kunde inte låta bli maten den här gången heller ;O) Det var hennes syster Malena som gifte sig med sin Samuel i templet i Väster Haninge. Det var strålande solsken och en alldeles perfekt dag för ett bröllop!

Dagen började i godan ro med att jag låg och meckade med bilen och tyckte att 2,5timmar till vigseln var gott om tid och att det började närma sig tid att byta om och göra sig i ordning. Då kommer Marie upp från källaren och har konstaterat att frysen har gått sönder och står på nollsträcket. Vad gör man då med mat för flera tusen (kött från tidigare blogginlägg bl a)?!?!

Släpet slängdes på, och på 55 minuter var jag tillbaka med en ny frys från SIBA. Har aldrig kört i 140 med ett släp förut, men det gjorde jag den här gången ska jag villigt erkänna. Vi fick ner frysen och flyttade över all mat på 5 minuter (bytte om under tiden). Vi körde sedan till Väster Haninge och kom fram i tid för att vara med på vigseln.


Efter körde vi tillbaka och skulle hinna med färjan till Oaxen. Marie hade ju huvudansvaret för maten, där det mesta var färdigt sedan dagen innan, men allt skulle dukas fram med lite touch på en timma innan gästerna skulle anlända. Farfar som var med tyckte att jag körde fort...


Festen blev lyckad och maten blev god. Den bestod av potatisgratäng, rostbiff, marinerad kyckling, sallad och tinat bröd som Marie bakat (det var så vi upptäckte frysen!). Innan middagen bjöds det på plockmat och välomstdrinkar.


Nedan ser ni min tallrik efter att det plockats från buffebordet. Marie hade ännu en gång lyckats göra god mat. Hon hade en rad medhjälpare som hon bossade runt med vilket gjorde att allt hanns med också innan gästerna kom.


Efter lite underhållning och tal så var det dags för tårta och efterrätt. Det dukades upp bröllopstårta på den lilla scenen och den skars upp traditionsenligt och utan kladd. Det fanns även brownies och en god sockerkaka som Marie hade bakat dagen innan. Till detta servedas ett bål som var det godaste jag druckit (persikojuice, hallonsaft, vatten, ginger ale och hallon) vilket passade utsökt till tårtan som hade persikosmak i grädden.


Alla hann med sista färjan. Dagen därpå samlades vi hemma hos oss och åt upp resterna som blev över. Dom smakade faktiskt bättre när man i lugn och ro kunde sitta ner och avnjuta, men det brukar ju vara så med rester ( i a f till en viss tidspunkt...)

Marie, you did it again!

//Marcus